Det brinner i knutarna. Inte bokstavligen givetvis, utan för att Sverige behöver mer genre-film. Visst, vill ni se menlösa komedier och trista snutfilmer - då lever ni i det göttigaste landet någonsin! Gratulerar! Men medan Norge, Finland och Danmark öser ur sig intressant genre-film så halkar gamla Svedala efter.
Visst, det har gjorts lite grann - en del riktigt bra, men de flesta riktigt usla. Jag har skrivit ett fantastiskt manus som heter DEN GAMLE OCH MONSTRET. Jepp, precis så heter den. Men den internationella titeln är HERMIT: MONSTER KILLER - och det låter väl ballt? Målet var ett skriva en film så fylld av action, humor och monster att den skulle slå allt annat som inte ens är gjort i Sverige.
Jag tror jag lyckades. Idag blev jag ombedd att skriva ihop en liten text som skulle förklara filmen, det här blev resultatet:
Värmland, Sverige – där människor är lyckliga. Ren luft, kristallklart vatten, gröna skogar. Långt där ute i vildmarken lever en surmulen eremit och hans trogne hund. Det enda de behöver oroa sig för är snorungar som pallar äpplen och en och annan vilsen turist. Det är ett bra liv, kanske lite ensamt, men långt ifrån det sämsta man kan ha.
Den närmsta lilla staden är en liten håla med en sunkig pizzeria och en enda polis som har håll på lagen. Det är också hemmet åt Palle, en lycklig förlorare som trivs ganska bra som det lokala rugbylagets maskot och ständigt är djupt förälskad i sin vackra flickvän. Visst är livet perfekt ändå? Ja, i alla fall till den dagen det där händer. Ja, DET DÄR. Monstret.
Nu är det upp till eremiten, Palle och hans rugbyvänner, att stoppa, döda och utrota den mystiska best som hotar att slita isär och käka upp varenda man, kvinna, barn och husdjur som kommer i dess närhet! Snart är den tidigare så vackra naturen fylld av skräck bortom våra hjältars vildaste fantasier!
Bara en man kan sätta stopp för monstrets framfart: den gamle eremiten – och ett laddat hagelgevär!
Jag tycker det låter kul. Och det ÄR kul. I Augusti sätter inspelningarna igång och produktionen behöver mer ekonomiskt stöd. De behöver finansiärer som vågar satsa lite. Det behöver inte vara mycket stålar, men ändå... det ska räcka för att kunna hjälpa till med något. Inget går till löner, det känns oviktigt i nuläget. Filmen måste bli gjord först och främst.
Vill du investera (och då menar jag inte att ni ger bort era pengar på samma sätt som på Kickstarter eller IndieGoGo), även om det kanske inte rör sig om om SÅ mycket... kontakta då producenten Gustaf Karlsson på den officiella hemsida. Den hittar ni här. Hälsa från mig, Fred Anderson.
Tack!
